Dagarna är tunga men jag hänger med ännu, matten har legat hos mig hela nätterna, så jag har känt att hon finns bredvid mig. Visst är det tomt och ensamt, det känns så hårt för vi har haft ett långt liv tillsammans men jag visste vad som skulle hända. Illerson berättade för mig att han hade väldigt ont och då vet jag att vare sig matten eller hussen skulle låta det fortsätta och ändå så har jag letat flera gånger om dagen är jag och tittar där han brukade ligga, snyft. Det är inte lätt men nu måste jag försöka piggna till för tvåbeningarna inte ska behöva vara så ledsna. Jag vet i min hundhjärna att Illerson inte lider någe mera och han jagar på de sälla jaktmarkerna tillsammans med Kickan och Mirte, där de är unghundar igen.

Tvåbeningarna är väldans omtänksamma om mig, ser till att jag inte känner mig ensam inte ens för en sekund. Så igår när jag slumrade på soffan så satt matten och strök mig över ryggen, till sist så reste jag på mig smått irriterad, flyttade mig så långt bort så hon inte skulle nå mig. Jo, jag fnös oxå samtidigt som jag skakade av mig olusten av att alltid bli störd, jag ville ha lite tid för mig själv. Jag tror faktiskt att matten blev lite snopen, jag ville ju inte såra henne men ibland så vill man vara ifred. 

Vädret har varit grått här och tur är väl det för jag har ingen lust att göra nåt, helst bara sova men jag äter det jag får, har inte matstrejkat mer än första dagen. Då jag inte kunde förstå varför bara jag skulle äta, matten grät och sa "ja jag vet att du saknar honom för det gör jag oxå" men du måste försöka att äta. Så jag tog en tugga och titta upp på matten, hon sa "duktig vovve fortsätt ät du", så då tuggade jag väl vidare. Matten klappade om mig och tårarna trillade, tvåbeningar har det bra som kan låta tårarna rinna medan vi jyckar gråter inuti, om ni förstår va jag menar. Jag känner mig så tom och ledsen men jag är glad att ha så många goa vänner som ni alla bloggare, ni har stärkt mig med erat stöd, tack än en gång, matten hälsar och tackar för ert enorma stöd.

Taxpussar i mängd från en sorgsen Hillman.

 

Kerstin Norberg

6 juli 2011 11:04

Hej, Inga-Lill och Hillman!
Så sorgligt att läsa, men så fint skrivet. Jo, visst känner hundar sorg på samma sätt som vi. Jag har ju sett det när någon av mina hundar dött hur de andra sörjt och saknat. Och extra svårt blir det förstås när man har två jämngamla som levt hela livet tillsammans. Klappa nu Hillman lite extra från mig, sin "gammelmatte".

http://www.zelmaas.se

 

Ludde

6 juli 2011 11:33

Tänker på er när vi fikar och matte och husse lägger fram några taxkex... JÄTTETAXKRAMAR!

http://hundenluddesblogg.blogspot.com

 

Aamor

6 juli 2011 18:49

Det är nog så att du också tröstar matte och husse när de är nära dig och inte bara de som tröstar dig!
Min matte har berättat om matteföräldrarnas tidigare hundar och när en av dom fick somna in letade den andre efter honom och det är nog samma för dig.
Bra att du äter.

Kramar & Nosgnuggisar!

http://aamor.bloggplatsen.se

 

Triton och Artemis

7 juli 2011 11:05

Känner så innerligt med dig Hillman, som förlorat din bäste vän Illerson efter så många år tillsammans. Sänder dig och de dina de varmaste tassekramar och en lika varm kram från matte med.
Triton och Artemis

http://blogg.dt.se/piasblogg/wp-admin

 

Berith

8 juli 2011 09:35

Hejsan ...jag beklagar verkligen sorgen och förstår din/er sorg och saknad ...mina varmaste kramar till dig och din go´a matte !

p.s Jag är tillbaka i bloggbyn igen och tack för alla dina fina kommentarer under min frånvaro , kram / Berith :))

http://maxmax.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej alla goa vänner, förlåt att jag inte fick gång på matten men hon har varit så upptagen inte bara med julen utan med stickorna, det har blivit smått i släkten och matten stickar småa tröjor för glatta livet, hihi.   Vi (jag och tvåbeningarna) ...

Bäst att göra detta nu medan matten hinner med och mår så pass att hon orkar skriva åt mig. Jag är jättelessen att jag inte fått läsa vad ni gjort men jag klarar inte det själv med mina tassar för knappebordet är liksom inte anpassat åt mig. Nu till ...

Matten har tagit sidomester från bloggeriet, men vi är i alla fall ut en snabbis så ni inte tror att vi kilat vidare. Här har varit som vanligt upp och ned, påsken hade vi främmat och då har inte matten tid att sitta i datore, nä då får den vackert v...

Här är det upp och ner, mest ner tyvärr. För ibland har vi internet och ibland har vi inte-net, Lillhussen hittar inte felet så då är det nog Felias fel. Matten är fortfarande krasslig, av och till, jädrans snuva säger hon som aldrig ger sig, bara up...

Igår blev det inget bloggande för jag, hussen och matten var inte hemma igår, vi var på resande tass och fot, hihi. Vi for iväg vid åttatiden på morgonen, det var meningen att vi skulle åka tidigare men det var så kalligt då, -28 grader, då sa matten...