Idag så är vi lite härskna på husse, han tog ut oss i morse, sen behöll han jackan på och gav oss mat, sen var han inne medans vi åt frolic. Vi var helt säkra på att vi skulle få följa med, han tog fram bössan och sen säger han de förhatliga orden "kommer strax". Fy och usch finns inte ord för hur vi kände oss, grundlurade och ledsna, vi gick och la oss, matte fanns inte i vår värld om ni förstår hur vi menar. Vi kände bara för att ligga och tycka synd om oss själva, genom att pusta och stöna vi trodde matte skulle förstå litegrann men hon sa bara ja, ja jag vet att det är synd om er men vad ska jag göra åt det. Hon har ju kunnat haft oss i knä men det hade hon inte tid med. Nähej, då har inte vi tid när matte vill gosa heller.

Taxkramisar.